Den godaste glassen

Den godaste glassen i Italien, kanske t.o.m. i hela världen enligt många, kan du få på Giolitti. Glassbaren som funnits på Via Uffici del Vicario 40, mellan Pantheon och det italienska parlamentet, har sedan år 1900 varit en självklar träffpunkt för romarna och givetvis turisterna.
Vi var ju bara tvungna att gå dit och glädja smaklökarna.

Utanför finns det endast ett fåtal sittplatser, och det är även trångt inne i butiken. Det enklaste är nog att köpa sin glass och njuta av den samtidigt som man promenerar vidare. Vill man däremot ta en espresso och en bakelse, så kan man få vänta på en sittplats ett tag. Givetvis kan detta bero på årstid och väder också, men butiken har öppet alla årets dagar från sju på morgonen till halv två på natten!

När vi klev in i butiken såg vi en enorm skara människor stå hullerombuller framför glassdisken. Här var det inget kösystem att tala om, utan det var rena rama djungelns lag som rådde! Ok, bara att ge sig in i trängseln! Var glassen verkligen värd det?

Efter att ha stått där ett tag och försökt tränga oss närmare disken, märkte jag plötsligt att min vän E. var borta. Näväl, jag hade kommit tillräckligt nära disken och tänkte inte ge upp min plats för att börja leta efter henne.

Nästan framme, hörde jag min väns röst som sa att man först måste betala i kassan bredvid utgången och sedan gå tillbaka till glassdisken med sitt kvitto och beställa det man vill ha. Puh! Suck! Och var stod den informationen? Som svensk är man så van vid att det är skyltat ordentligt med information och att det är välorganiserat!

Snopet fick jag ge upp min plats och gå till kassan för att betala för hur stor glass jag ville ha. Kände att jag även behövde en stark espresso (som man sen skulle trängas framför en annan disk för att få) efter att ha klarat av karusellen.
Tillbaka in i glassträngslet och till slut kom jag fram! Det var min tur! Nu var problemet vad man skulle välja. Såg att det fanns olika smaker till tusen, men jag var tvungen att bestämma mig snabbt för annars kanske någon annan skulle ta min plats. Det fick bli choklad och pistage... och ja, det var faktiskt värt kaoset. Glassen var underbar!